Avelskrav inom rasen griffon korthals i Europa

Avels och registrerings /stambokförnings bestämmelser skiljer sig en del mellan de olika klubbarna i Europa. Jag har här valt att ta med de förutsättningar som gäller i Tyskland, Frankrike och Nederländerna då ju samtliga dessa länder kan anses vara E.K. Korthals och / eller rasens ursprungsländer. Generellt gäller att i samtliga länder är det de enskilda rasklubbarna som sätter upp krav för avel och som stambokför valpar, till skillnad från Sverige där såväl stambokförning / registrering och avelskrav för att valparna skall få registreras handhas av SKK, Svenska Kennel Klubben. www.skk.se Gemensamt för samtliga rasklubbar då det gäller bedömningen av HD är att man använder sig av Norbergs vinkel och att enbart grad A och B räknas som friröntgade. Vid redovisningen av andel HD belastade hundar inom rasen inkluderar de kontinentala klubbarna vad gäller griffon korthals grad C bland de icke fria hundarna (dvs C, D och E). I Sverige räknas normalt inom de flesta raser endast grad D och E samman då procenten HD belastade hundar inom rasen uppges.
I Sverige finns för samtliga raser ett dokument kallat RAS (Ras Specifik Avelsstrategi) där rasklubben har antagit ett dokument som beskriver den svenska populationen, historik, nuvarande avel och framtida avelsmål. I Sverige finns de önskemål som klubben önskar att uppfödarna följer för ex avelshänvinsning inkluderade i RAS - och de tvingande avelsföreskrifterna (ex känd HD status) är få. Alla RAS registreras av SKK och en uppföljning skall sedan 2010 redovisas i varje års verksamhetsberättelse. RAS för griffon korthals i Sverige skrevs 2004 med tillägg 2006 och godkändes nästan omgående av SKK utan önskemål om kompletteringar och ändringar. I arbetet med att ta fram RAS deltog förutom rasrepresentant, husdjursagronom, Sara Beckman (samordnande) även övriga Svenska korthalsägare samt avelsråden i Tyska, Franska och Nederländska klubbarna. Inför den årliga uppföljningen får samtliga svenska ägare av rasen möjlighet att yttra sig över dokumentet liksom den kompletta verksamhetsberättlesen.
Självklart kan de svenska ägarna även under löpande år kontakta rasrepresentanten med synpunkter och för hjälp av tolkningen av RAS eller för råd i avelsfrågor. Visst samarbete och rådgivning sker även till Finland i dessa frågor. I den svenska aveln har hittills omfattande hjälp tagits av tidigare tyska avelsrådet samt framför allt den nederländska klubbens avelsråd.