UPP
Korthals Griffon Hem / Om rasen / Rasstandard
 
 Om rasen
Rasstandard
 Avelskrav i Europa
 
 

Rasstandard

Grupp7

FCI nr 107

GRIFFON D’ARRET À POIL DUR / KORTHALS

Orginalstandard 1964-05-06; franska
FCI-standard 2000-03-03; franska
SKKs Standardkommittè 2002-03-20

Ursprungsland/
hemland:
Frankrike
Användningsområde: Rasen är främst en mångsidig stående fågelhund, men används även för eftersök.
FCI-klassifikation: Grupp 7, sektion 1.3
Med arbetsprov
Bakgrund/ändamål: Redan Xenofon berättar om en hundtyp som användes som stående fågelhund ("chien d’oysel"). Den var spridd i hela Europa under olika namn. Rasen restaurerades och förbättrades av E. K. Korthals under andra hälften av 1800-talet genom medveten avel, urval och prövning utan någon tillförsel av främmande blod. Därefter har olika länders rasklubbar blivit hans föreskrifter trogna.
Helhetsintryck: Hunden skall vara kraftfull, robust och av medelstorlek. Den skall vara längre än den är hög. Hjässan skall inte vara för bred. Nospartiet skall vara långt och fyrkantigt. Ögonen skall vara mörkt gula eller bruna och skuggas, utan att skymmas, av borstiga ögonbryn. Dessa tillsammans med mustascher och väl utvecklat skägg ger hunden ett karakteristiskt utseende som utstrålar stabilitet och självförtroende.
Uppförande/karaktär: Rasen skall vara mild och stolt och en utmärkt jakthund. Den är mycket fäst vid sin ägare och sitt hem som den uppmärksamt vaktar.
Huvud: Huvudet skall vara stort och långt med sträv, tät päls, som inte skall vara för lång. Mustascher, skägg och ögonbryn skall vara väl utvecklade.
Skallparti Skallpartiet skall inte vara för brett. Skallpartiets och nospartiets överlinjer skall vara parallella.
Stop Stopet skall inte vara för markerat.
Nostryffel Nostryffeln skall alltid vara brun.
Nosparti Nospartiet skall vara långt, fyrkantigt och lika långt som skallpartiet. Nosryggen skall vara något konvex.
Ögon Ögonen skall vara mörkt gula eller bruna. De skall vara stora, runda och skuggas, men inte skymmas, av ögonbrynen. Uttrycket skall vara mycket intelligent.
Öron Öronen skall vara medelstora och inte vridna. De skall vara tätt liggande och ansatta i höjd med ögonen. Pälsen skall vara kort och mer eller mindre uppblandad med längre strån
Hals: Halsen skall vara medellång och utan hakpåse.
Kropp: Kroppslängden skall markant överstiga mankhöjden (från 1/20 till 1/10).
Rygg Ryggen skall vara kraftig.
Ländparti Ländpartiet skall vara väl utvecklat.
Bröstkorg Bröstkorgen skall vara djup, inte för bred och ha lätt välvda revben.
Svans Svansen skall bäras vågrätt eller med spetsen något höjd. Svansen skall vara täckt av tät päls, men inte ha plym. I hemlandet kuperas den vanligen till en tredje- eller fjärdedel. Om den inte är kuperad skall den bäras vågrätt med spetsen något uppåtböjd.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Extremiteter:
Framställ: Framstället skall vara rakt, kraftigt och ha tät päls. I rörelse skall frambenen vara tydligt parallella.
Skulderblad Skulderbladen skall vara väl ansatta och tämligen långa. De skall vara mycket snedställda.
Framtassar Framtassarna skall vara runda och starka med väl knutna och välvda tår.
Bakställ: Bakstället skall ha tät päls.
Lår Låren skall vara långa och muskulösa.
Has Hasorna skall vara väl vinklade.
Baktassar Baktassar som framtassar.
Rörelser: Rörelserna under jakt är galopp avbruten av travpass. Travet skall vara långsträckt. Rörelserna är smygande i långsam "avance".
Päls:
Pälsstruktur Pälsen skall vara hård och grov och vid beröring påminna om vildsvinspäls. Den får aldrig vara vågig eller ullig. Under det hårda täckhåret skall det finnas en fin och tät underull.
Pälsfärg Färgen skall hellst vara stålgrå med bruna fläckar eller enfärgat brun. Ofta är rasen brun med vita stickelhår eller brunskimmel. Det är också tillåtet med vit och brun päls eller vit och rödgul päls.
Storlek/vikt:
Mankhöjd
Hanhundar: ca 55-60 cm
Tikar: ca 50-55 cm
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.